Kirraha utkast

Namn: Kaleth
Kön: Man
Ålder: 86 år
Ras: Mörkeralv
Klass: Krigare/stridsmagiker

Styrka:
Kaleth är bra på svart magi, men är det något som utmärker honom särskilt är det hans svärdskonst. Efter att ha tränats hela sin ungdom kan han en hel del.

Svaghet:
Han har väldigt kort tålamod. Det kanske inte är en så bra id'e att reta upp Kaleth, men det kan ge en fördel för att få honom ur balans.


Magi:
Svart magi är det enda element Kaleth brukar. Det är ingen större svårighet för honom att kasta besvärjelserna, men svart magi är oerhört farligt att bruka då risken är stor man tillfogar sig själv stor skada eller till och med död om man inte använder den med försiktighet.

Då svart magi är Kaleth's starka sida är den vita magin hans svaga.

Personlighet:
Man kan knappt tro att denna mörkeralv har en egen själ inuti den
svarta rustningen. Man kan nästan alltid se honom stå bakom sin herre´s tron, mer
en skugga. Ingen vill möta Kaleth i en strid, för få har tagit sig med livet i behåll därifrån.
Det är uppenbart att Kaleth är lika ondskefull och hatisk som Lorelie, om inte snäppet
värre. Hans krafter kan inte uppnås med Lorelie, men Kaleth humör är väldigt aggressivt, och han låter hellre hans svärd tala före han själv. Många gånger har Lorelie tvingats stoppa
Kaleth i hans handlingar, då vreden ständigt bubblar under ytan.

Utseende:
Kaleth går alltid att känna igen när man väl sett honom en gång. Han bär en svart rustning och heltäckande hjälm, med endast öppning för ögonen som lyser klart röda, fyllda av hat och ondska. Det svarta långa håret sticker ut i en öppning bakom hjälmen. Hans högra hand är mer en skelettliknande trädgren från fingertopparnas slut till armbågen. Efter en strid hade Kaleth tappat koncentrationen och när han sökt fram mana ett svart eldklot, kastades den svarta mäktiga magin tillbaka emot honom och när Kaleth fick stopp på den fruktansvärda brinnande kraften, hade hans hand blivit bordbrännd, endast rustningens skydd, brännt kött och skelettet fanns kvar. Svart magi kan aldrig helas, och Kaleth tvingas leva med plågan för resten av sitt liv. Men han lyckades hela sin hand så gått att han kan bruka och använda den som han gjorde innan, men dock har han bytt svärdshand. Kaleth är ca 195 cm lång.

Bakgrund:
En sen natt, när mörkeralvernas här slagit läger fann en liten pojke sig själv stå öga mot öga med den mest fruktade mörkeralv som någonsin talats om i sagor. Lorelie. Den lilla pojken, knappt 4 år hade stirrat rakt in i den gröna galna blicken, och med en svag stämma sagt:
''- Lär mig slåss. Lär mig döda högalver.'' Alla soldater hade skrattat åt pojkens ord, men de hade tysntat lika kvickt när Lorelie stått tyst. Blicken var oläsbar, men orden han sedan formade fick många av soldaterna att se förvånade, och oförståbara på sin kung. ''- Följ mig.'' Lorelie och den lilla pojken hade lämnat slagfältet. Den natten, då tusentals högalver miste sina liv tillsammans med människorna, anslöt sig den knappt 5 år gamla mörkeralver Kaleth. Hans tidigare namn var okänt, men Lorelie hade sett någonting i pojkens ögon, någonting som påminde om hans. Hatet. Kaleth skulle bli någonting som hans namn betydde. Hat. Han tränades i många år, instängd från den yttre världen i slottet Athîr. Han tilläts aldrig lämna staden förens Lorelie ansåg honom värdig att symbolisera den han var född till. Åren gick, och när Kaleth var 48 år, sändes han på sitt första uppdrag. Uppgiften var simpel. Att utplåna en mindre skogsalvsby norr om Mênor. Han fick med sig en mindre här mörkeralver och tilläts inte komma tillbaka med ett nederlag. Den unge soldaten ledde sina trupper och när de nådde byn beordrade Kaleth att slakta varenda en av de smutsiga skogsalverna. Många av soldaterna dog för fiendens dödliga bågskyttar, men ingen av dem fällde Kaleth. Brutalt högg han och hans soldater ihjäl alla skogsalverna, och brännde hela byn till grunden. Det fanns inga överlevare att berätta om den fruktansvärda slakten som tog form den natten.

Under sina år i landet Fanui Orodrim mötte Kaleth en halvalv vid namn Alaenia. Föga anade han inte då att hon skulle bli den person som idag håller honom tyglad från att gå tillbaka till Lorelie. Hon och hon ensam vet hur man ska lugna honom när han tappar besinningen.

Spelas av: Kirraha

Namn: Fahrain
Kön: Man
Ålder: 64 år
Ras: Högalv
Klass: Krigare

Styrka
Han har en näst intill omänsklig vilja att leva. Efter att ha sett de han älskar dö och själv stått under dödens yxa flertalet gånger kan man utan att tveka säga att denna högalv är en ärrad hund. Hans stolthet över sitt högalviska blod tillsammans med hans bakgrund har skapat denna allvarsamme men även sympatiska högalv.

Slagsmål. Fula knep och sparkar  magen är något Fahrain är bra på då han och hans bror fördrev större delen av deras uppväxt att puckla på varandra. Dem ville lära sig så mycket dem kunde, både att slåss med svärd och utan.  


Svaghet
Fahrain har väldigt lite kunskap om magi och ännu mindre om hur man skyddar sig emot den. Om han använder magi själv skadar han oftat sig själv då han inte kan hantera den kraft och sugs ur en.

Hans känslor sitter på utsidan och är därför en stor svaghet för honom i vissa lägen.


Personlighet
Under ytan är Fahrain omtänksam och godhjärtad. Han bryr sig väldigt mycket om de han håller kär och skulle utan att tvekan stå mellan dem och en flygande pil. Ibland låter Fahrain sina känslor styra över sunt förnuft, och hans val har inte alltid varit de rädda. Han anser att onda varelser inte kan finna godhet utan deras rätta räddning är genom döden.


Utseende
Hans kropp är muskulös och samtidigt slankt byggd efter sitt rena högalvsblod som flyter i hans ådror. Fahrain är stolt över sin härkomst och accepterar inte att någon vanärar den. Han bär oftast sin silverrustning dvärgarna en gång smitt
åt honom som tack när han och hans bror drev ut bergstrollet Gnaugh från gruvorna. Under den rustningen finns en vacker alv med djupblå ögon och silvervitt långt hår som i vissa ljus tycks ha små ljusblå slingor. Från vänster skulderblad ned till högra sidan på höften löper ett fult ärr som mörkertalven Kaleth orsakade honom. Ärret kommer aldrig försvinna eftersom svärdet som träffade honom var smitt av svart magi, och sådant kan aldrig helas.


Bakgrund
Fahrain lutar mer mot den goda sidan, och själv anser han sig som en god varelse. Men han har starka känslor och kan ibland leda honom till felaktiga beslut. Han hade en bror som hette Arimin, de var såkallade vapenbröder. De slogs
alltid sida vid sida och vaktade varandra under hela den tid de levde tillsammans. Men Arimin dräptes under en strid emot mörkeralven Kaleth och då Fahrain såg sin bror falla gick något sönder inom honom. Han hade nu förlorar sin mor, far, broder, sin dotter och sin fru på grund av mörkeralvernas framfart. Blind av raseri anföll han Kaleth, men mörkeralven slank undan efter oväntad hjälp av en högalv och en halvalv och efter det har Fahrain önskat Kaleth den bittraste och mest smärtfyllda död man kan önska en fiende.

Namn: Dewaun
Kön: Man
Ålder: 39år
Ras: Människa
Klass: Präst

Styrka:



Svaghet
Humör. Dewaun är till större delen av sin tid lugn med en tillsynes sammanbiten personlighet. Men retar man upp honom brinner hans stubin på en bråkdels sekund.

Det må låta roligt när man hör det, men Dewaun är också mycket rädd för höjder. Han har en stor höjdfobi och har mer än en gång hamnat i trubbel pga detta då han inte heller så gladerligt erkänner detta för någon.



Personlighet
Han är saklig, mestadels trevlig emot de han tror är vänligt sinnade.


Utseende



Bakgrund Dewaun kommer inte ursprungligen från Anhjur. Han kommer heller inte ihåg hans ursprung eller exakt hur han hamnade i landet, men det skedde under väldigt underliga omständigheter. Det var en gigantisk storm som täckte hela Anhjur och de närliggande länderna. Kolsvarta moln täckte himlen fullkomligt och sände ut ljusgröna blixtar som förkolnade allt de slog ned i. Det var som om hela skyn skulle slitas itu och världen med den.